Äntligen! Arbetet med historien om spanarna i fortet under kriget, fritt efter min egen morfars tid som soldat på Hyppeln, är igång.

1940 kliver en ung man i land på ön Hyppeln, allra längst västerut i Göteborgs skärgård. Tillsammans med nio andra unga män är han rekryterad för att hålla utkik mot fienden från befästningen Storevale, ett fort uppe på toppen av ön. Alla är utvalda för speciella egenskaper och vår man blev det för sin syns skull – han ser som en korp – och för sina känsliga händer.

Med samma skicklighet lugnar han de djur som staten skänkt öns innevånare, för att mjölkas och tas om hand, som de snabbt för kniven i ett dödande snitt över strupen. Svälten är aldrig långt borta. Vår man gör sig snart oumbärlig både bland kamraterna i fortet och bland öborna.Men när de försöker få veta mer om vem han är får de ge upp. Någon rotar bland hans saker och hittar några fotografier av mannen.

Han är fotograferad som en filmstjärna, lite lik James Dean, och på baksidan står namnet på en känd filmregissör. Men när de ställer mannen mot väggen tar han till nävarna. Ja, det är han på fotografierna. Men mer än så kommer ingen nånsin att få veta. Efter det växer nyfikenheten på mannen, men ingen vågar ta upp saken igen.

En stormig natt drabbar tyska och brittiska styrkor samman strax utanför ön. Tusentals soldater drunknar, liksom norska fångar på väg till koncentrationsläger medan några få lyckas simma i land eller räddas av båtar. En av de som dras upp ur det kalla havet är en kvinna. Och den som räddar henne är vår man på Hyppeln. Men kvinnan är inte tacksam för att ha överlevt. Hon ber dem kasta henne tillbaka ner i havet och vägrar att föras till något hus på ön för att få torra kläder och mat. Vår man ser ingen annan råd än att ta med henne till fortet och hålla henne gömd där.

I soldaten som fick förödmjukande spö växer hatet. När han får veta att de gömmer en kvinna i fortet beslutar han sig för att ge igen. Han börjar med att försöka ta reda på vem hon är. Varför befann sig en svensk kvinna ombord på ett tyskt fartyg? Och varför är hon livrädd att någon ska få veta att hon lever?

Kort efter att mannen startar eftersökningar försvinner han, för att aldrig hittas. Den officiella förklaringen är att han inte klarat det hårda, isolerade soldatlivet, och att han tagit illa vid sig av att bärga alla de döda kropparna, och tagit sitt liv.
Men lång tid efter att soldaterna lämnat ön, efter att kriget tagit slut, viskas det att sanningen är en annan. Att vår man gjort vad han gjort för att rädda kvinnan.

Åttio år senare, läser en ung kvinna i tidningen att fortet Storevale ska öppnas igen. Hon vet genast att hon måste dit. Ska hon äntligen, efter alla dessa år, få svar på vad som hände hennes morfar under kriget? Hur han kunde gå från att vara en livsglad och kärleksfull man till att bli tillstängd och svår?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *