Det stora vemodet
Mitt i mellanrummet mellan firerier.
Plötsligt blir man glad för något ytligt (boken slutsåld i hela Stockholm verkar det) men så blir man betänksam lika plötsligt (varför ligger den inte i högar inför julhysterin, som GW:s).
Man är ett rö. För Dagmar. Skickat från min iPhone
Kategoriserad som: Okategoriserad
Räddaren i nöden
Tänk dig eftermiddagen den 21 december. Hur brukar den te sig? Lite stressig? Man blundar och trycker sig in bland massorna, svettig och andnödig, för att snappa till sig de sista klapparna?
Handen på hjärtat – är det en VÄRDIG 21 december?
Tänk dig istället följande scenario… Du slipper in genom en vacker, öppen dörr. Där inne råder värme, goda dofter och trivsel. Och Afternoon Tea! (Är det inte väldigt civiliserat och härligt?) Och lussebullar, blanka som småbarnsögon på julafton. Och klappar till den kräsne! Signerade, bara att hämta ur den goda författarinnans hand.
Så – kom till Café Brogyllen på Västra Hamngatan i Göteborg på onsdag! Från tre. Jag signerar Vår man i Shanghai, till ett väldigt julsnällt pris.
See ya.
Kategoriserad som: böcker, Okategoriserad
Nattsabbare
Jag är en night wrecker, förresten. Det finns ingen god sömn som jag inte kan förstöra.
Det gläder mig.
Rapporterna om sömnbristens härjningar den senaste månaden duggar tätt. ”Det går inte att sluta! Bara en sida till…”
Kanske bör Vår man i Shanghai förbjudas, av hälsoskäl.
Kategoriserad som: Okategoriserad
Priset för ett förlorat huvud
Häromeftermiddagen kom jag hem i godan ro. Åt middag. Drack två – små – glas vin. Laddade för att hjälpa dottern med en inlämning.
Då ringde telefonen. En röst undrade lite ödesmättat var jag var?
Hemma, svarade jag och började ana att samtalet inte var av den sociala arten. ”Du ska vara i bokhandeln i Lerum om fem minuter.”
Skämset var monumentalt. Ännu större än taxinotan.
Halv åtta var jag på plats.
Hur var det, en inställd spelning är också en spelning? Knappast.
Kategoriserad som: Okategoriserad
Är detta den nya världen?
Igår var jag nära döden.
Genom stormen Gudruns lillasyster svävade jag i en liten konservburk från Stockholm mot Göteborg. Allt gick väl ända tills vi skulle ner.
Då tryckte någon på knappen som transformerade vår flygande burk till en vibrator som gärna ville testa tricket att vrida sig runt sin egen axel. Också.
Aldrig har en flygplansapplåd känts mindre pinsam. Snälle piloten, you are my hero.
Darrig och lite hjärtnupen tog jag mig in i själva flygplatsbyggnaden. Känslan av att vunnit ett nytt liv fanns där. Kanske rentav en ny värld.
Men det första ansikte jag kände igen var Jimmy Åkessons. SD-ledarens.
Vad säger det? Är detta den nya världen?
Kategoriserad som: Okategoriserad
Åke och Åsa – ett team
Häromdan messade min trogne supporter Åke. Han undrade om jag kunde leverera tio Vår man i Shanghai till honom, som han fick köpa.
Jag frågade vad han skulle med så många. Ge bort i julklapp, sa han.
Åke är en av mina hemlösa vänner. Blev stolt över att han vill ge bort min bok.
Tio ex levereras any day. For free.
Kategoriserad som: böcker, Okategoriserad, Politik · Taggad som: Hemlöshet
Flickan tickar
I Pocketshopen suger bokhandlerskan tag i mig. Säger förtjust att Flickan säljer som smör.
Blir barnsligt glad.
Framtiden blev plötsligt så ljus. Skickat från min iPhone
Kategoriserad som: Okategoriserad
Lite till…!
Ulla Olsson och jag
Kategoriserad som: Okategoriserad
More, more party
The speach!
Kategoriserad som: Okategoriserad
No, I am not for sale
- Förläggare Charlotte Werner och jag!
‘Gabriella Albemark och Margareta Palmqvist
Sofie och dotter Ebba!
Kategoriserad som: Okategoriserad
