Priset för ett förlorat huvud
Häromeftermiddagen kom jag hem i godan ro. Åt middag. Drack två – små – glas vin. Laddade för att hjälpa dottern med en inlämning.
Då ringde telefonen. En röst undrade lite ödesmättat var jag var?
Hemma, svarade jag och började ana att samtalet inte var av den sociala arten. ”Du ska vara i bokhandeln i Lerum om fem minuter.”
Skämset var monumentalt. Ännu större än taxinotan.
Halv åtta var jag på plats.
Hur var det, en inställd spelning är också en spelning? Knappast.
