Dizzy woman

Vid midnatt kröp jag äntligen ner under täcket, intill en varm, ljuvlig liten kropp. Att man kan längta så mycket efter en så liten människa. Efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn tycker man att man borde kunna sova. No no. Endast några timmar senare vacklar jag upp ur samma säng. Och ger mig plikttroget iväg till jobbet. Hmmm.. Så… effektivt. Så… vasst.

Detta är vad jag åstadkommit idag. Några hilights, minnesbilder,  från veckan i Orienten.

Yunanrestaurangen, mycket sent en kväll, telefonen ringer och en kvinna från Inre Småland berättar mig en historia om Linggymnastikens skapare, som hon vill att jag i min tur, ska berätta.

Besöket i ett buddhisttempel, framför en staty som är särskild dyrkad och beundrad för att den äter hela tiden och ingenting släpper ut, då Maria på Grand messar och säger att nu är filmoptionen i hamn.

Publicerad 2010-06-21 kl. 14:45 av Åsa · Permalänk
Kategoriserad som: Okategoriserad

2 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS

  1. Skriven av Charlotte Silfverberg
    den juli 14, 2010 kl. 13:19
    Permalänk

    Hej Åsa!

    Det hade varit jätteroligt om du ville vara med i ett återkommande inslag i Allas Veckotidning som heter ”På nattduksbordet”, och tipsa om en bra bok du håller på att läsa eller nyss läst. I så fall kan du väl maila mig några korta rader om varför du tycker boken är bra. Tack på förhand! :-)

    Mvh
    Charlotte Silfverberg

  2. Skriven av Tina Leksander
    den augusti 10, 2010 kl. 22:52
    Permalänk

    Hej Åsa,

    Varför får Kepler så mycket uppmärksamhet i media? Bästa läsningen just nu är ju din ”Var tog den söta lilla flickan vägen” som jag håller på att läsa just nu. Enligt mig bra mycket bättre än ”Paganinikontraktet”.

    Jag har inte läst någon av dina tidigare böcker, och därför blev denna tjocka ´roman en väldigt trevlig överrasking för mig. Och ännu bättre verkar det ju som om du håller på med en trilogi – bra! Då har man något att se fram emot.

    Och så fick på denna sida reda på att det var du som skrev manus till ”Selma”. Oj, vad den blev utskälld i tidningarna. Här i Värmland hamnade tv-dramat till och med på ledarsidan.
    Så här skrev jag i min blogg då:
    NWT:s rader om Selmaserien är något av det sämsta jag läst på ledarplats i en tidning någonsin. Hur kan denna tidning tycka att detta är en så viktig fråga att de tar upp den i sin ledare? Samtidigt pågick bland annat: Oroligheter i Gaza, uppsägningar och varsel inom värmländska företag, förberedelserna inför Obamas insättning som ny president i USA – men NWT valde att ägna sin ledare åt en tv-serie om Selma Lagerlöf som gick på tv i två delar innan nyår… Hå hå, ja ja…
    Då kan jag också passa på att kommentera denna ”viktiga ”ledare:
    ***
    En dramatering av någonting, vad det än må vara, kan aldrig med bestämdhet utgöra sig för att vara sanning (enligt mig). Det ligger liksom i sakens (dramats) natur.
    Selma Lagerlöf-sällskapets ordförande Ewa Persson var tydligen väldigt kritisk till tv-serien, och menade att SVT borde ha poängterat att detta inte var sanningen om Selmas liv. Jag tror, men jag kan ju ha fel, att folk som tittade förstod att allt inte var sant. Jag tror, men jag kan ju ha fel igen, att folk inte är så naiva som NWT och Ewa Persson menar att vi är.
    ***
    NWT:s dubbelmoral är slående!
    I slutet av ledaren står det: ”Och varför detta plötsliga intresse för Selma Lagerlöfs sexuella läggning, har vi inte kommit förbi sådant i vår tid? Sveriges Television borde hålla sig för god för att slå under bältet. Och Selma Lagerlöf är verkligen värd ett bättre öde. Låt hennes gärningar tala och alla de berättelser hon berikat oss med.”
    Läs de raderna en gång till och fundera över vad det är NWT verkligen uttrycker med detta!
    Att Selma skulle ha gått till en prostituerad kvinna (en sekvens i tv-serien) beskrivs som ”ett inslag som tagits med för att till varje pris chockera”. Hallå – jag blev inte chockad!
    Om nu detta varit sant, vilket jag inte trodde bara för att jag såg det i en tv-serie, så hade det väl varit helt självklart. På den tiden var det ju kriminellt att vara homosexuell, så man hade väl förmodligen inte så många chanser att leva ut sin rätta natur. Jag tyckte inte alls att det hade varit konstigt om någon homosexuell (Selma eller vem det nu än var) hade sökt närhet på detta sätt. Har vi inte kommit förbi sådant i vår tid?
    ***
    NWT – en sanningens riddare. Av den statliga televisionen kräver tidningen ”sanning, sans och balans.”
    Skönt att veta att det är någon tidning som står upp för oss förvirrade tv-tittare!!

    Tack för att du förgyllt mina senaste kvällar!

Prenumerera på kommentarer via RSS

Lämna en kommentar